Rädslan för udda människor.
Följande utspelade sig på ICA Maxi Halmstad för några dagar sedan: Jag är där kvart i tio och handlar det nödvändigaste. Framme i kassan lassar jag upp allt på bandet men får hejda mig då en man framför mig tydligen har packat ner allt i kassar (Nettokassar) medan han handlar.
Mannen är kort till medellång och i runda slängar 45 år. Han har svarta lackskor av semiproper modell, för korta, urtvättade jeans typ Levis 501 och en missmatchad jeansjacka. Skjorta okänd. Ansiktet är mycket brett och uppsynen förvirrad, sökande. Huden är skör och skäggstubben mycket gles. Utländsk brytning, kanske litauier. Jag har iakttagit honom tidigare inne i butiken och han såg mycket målmedveten men samtidigt oplanerad ut. Han förde sin kundvagn snabbt framåt med korta, rappa steg. Ögonen sökte febrilt mellan olika hyllor. Precis vid tidningsstället så bromsade han upp hastigt, tittade på klockan och vände åter in i butiken. Precis som om han hade en bråttom någonstans, kom på att han glömde något och överlade med sig själv i huvudet om hur viktigt det här var och om han skulle kunna köpa det senare. Det verkar som om han bestämde sig för att få det avklarat med en gång. Men jag misstänker att han hör till gruppen människor som alltför sällan har en tid att passa och därför tycker det är oerhört pinsamt att komma för sent. Spekulationer från min sida, javisst!
Åter framme i kassan. Han packar alltså upp varorna från sina Nettokassar och konstaterar att han nog skulle behöva köpa en kasse till, trots allt. Några Nettokassar fanns dock inte utan han får nöja sig med en vanlig vitröd. När alla varor scannats av den runt 25-åriga kassörskan med medelmåttigt utséende och halvblont hår uppsatt i knut så var det dags för betalningen. 577 kronor gick kalaset loss på. Mannen betalade och la bland annat ned en tia i myntinkastet som blivit standard på de flesta stormarknader nuförtiden. När kassörskan kollade på sin skärm så kunde datorn dock endast visa upp 570 kronor som inlämnade:
- Det saknas 7 kronor, sa hon.
- Men jag gav dig 580, sa mannen.
- Ja, men det står här, 570 kronor, sa hon bara och pekade på sin skärm.
Nu blev mannen hypernervös och började mala på i en strid skur av förklaringar, påståenden och försök till övertygelser:
- Men det är helt omöjligt, jag gav dig alla pengar, det är omöjligt, du såg själv att jag la i en tia ...osv, osv.
Och det ENDA svaret kvinnan i kassan kunde generera (förutom ja på frågan om hon inte sett honom stoppa i tian) var att det står på skärmen att han inte betalat tillräckligt. Det stod ganska mycket folk bakom mig i kön och de flesta undrade nog vad det var för en konstig man som stod där och betedde sig underligt; försökte han lura kassörskan!?
Men det absolut mest intressanta var kassörskans totala ovilja att ens försöka förstå denna underliga man. Det var som om hon redan när hon såg honom bestämde sig för att klara av honom så fort som möjligt, helst utan krångel. När han sedan började bli obekväm och högljudd så steg hennes avsky för mannen i takt med nervositeten.
Mannen kunde ju skött det snyggare och inte gått på så förbannat hårt men det var väl så han fungerade i lite stressiga situationer. Men istället för att kuvas av kassörskans ointresse så fortsatte han gå på och iställett för att lämna fram de sista sju krononr som saknades så fick en mer erfaren kassörska plocka fram tian ur apparaten, där den fastnat...
Mannen är kort till medellång och i runda slängar 45 år. Han har svarta lackskor av semiproper modell, för korta, urtvättade jeans typ Levis 501 och en missmatchad jeansjacka. Skjorta okänd. Ansiktet är mycket brett och uppsynen förvirrad, sökande. Huden är skör och skäggstubben mycket gles. Utländsk brytning, kanske litauier. Jag har iakttagit honom tidigare inne i butiken och han såg mycket målmedveten men samtidigt oplanerad ut. Han förde sin kundvagn snabbt framåt med korta, rappa steg. Ögonen sökte febrilt mellan olika hyllor. Precis vid tidningsstället så bromsade han upp hastigt, tittade på klockan och vände åter in i butiken. Precis som om han hade en bråttom någonstans, kom på att han glömde något och överlade med sig själv i huvudet om hur viktigt det här var och om han skulle kunna köpa det senare. Det verkar som om han bestämde sig för att få det avklarat med en gång. Men jag misstänker att han hör till gruppen människor som alltför sällan har en tid att passa och därför tycker det är oerhört pinsamt att komma för sent. Spekulationer från min sida, javisst!
Åter framme i kassan. Han packar alltså upp varorna från sina Nettokassar och konstaterar att han nog skulle behöva köpa en kasse till, trots allt. Några Nettokassar fanns dock inte utan han får nöja sig med en vanlig vitröd. När alla varor scannats av den runt 25-åriga kassörskan med medelmåttigt utséende och halvblont hår uppsatt i knut så var det dags för betalningen. 577 kronor gick kalaset loss på. Mannen betalade och la bland annat ned en tia i myntinkastet som blivit standard på de flesta stormarknader nuförtiden. När kassörskan kollade på sin skärm så kunde datorn dock endast visa upp 570 kronor som inlämnade:
- Det saknas 7 kronor, sa hon.
- Men jag gav dig 580, sa mannen.
- Ja, men det står här, 570 kronor, sa hon bara och pekade på sin skärm.
Nu blev mannen hypernervös och började mala på i en strid skur av förklaringar, påståenden och försök till övertygelser:
- Men det är helt omöjligt, jag gav dig alla pengar, det är omöjligt, du såg själv att jag la i en tia ...osv, osv.
Och det ENDA svaret kvinnan i kassan kunde generera (förutom ja på frågan om hon inte sett honom stoppa i tian) var att det står på skärmen att han inte betalat tillräckligt. Det stod ganska mycket folk bakom mig i kön och de flesta undrade nog vad det var för en konstig man som stod där och betedde sig underligt; försökte han lura kassörskan!?
Men det absolut mest intressanta var kassörskans totala ovilja att ens försöka förstå denna underliga man. Det var som om hon redan när hon såg honom bestämde sig för att klara av honom så fort som möjligt, helst utan krångel. När han sedan började bli obekväm och högljudd så steg hennes avsky för mannen i takt med nervositeten.
Mannen kunde ju skött det snyggare och inte gått på så förbannat hårt men det var väl så han fungerade i lite stressiga situationer. Men istället för att kuvas av kassörskans ointresse så fortsatte han gå på och iställett för att lämna fram de sista sju krononr som saknades så fick en mer erfaren kassörska plocka fram tian ur apparaten, där den fastnat...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Måste varit en Jude...!
Postat av: Martina
1. det är inte bara människor som aldrig har en tid att passa som tycker att det är viktigt att komma i tid. Det är förmodligen en människa som anser att det är arrogant och oartigt att komma försent.
2. Vilken jävla mupp till kassörska. Trög i huvudräkning verkar hon också.
Trackback
