New plans, revolutionary ideas

Helgen gav härliga bilder! Hela Lund formligen exploderade i ett sammelsurium av blommor, blad och leende människor. Att lite sol och värme kan påverka allt liv så mycket... Och överallt var det folk. Blotta åsynen av den värmande gula klumpen på himlavalvet fick folk att vallfärda till stadens torg och parker. Och jag var inte sämre, trots att lördagens nattliga aktiviteter fördröjde söndagens parkhäng i Botaniska med några timmar. Men att smygfotografera kan man göra såväl nykter som bakfull vilket ni kan se nedan. Torgbilderna är ifrån lördagen och parkbilderna från söndagen. Att söndagsbilderna är skarpa har jag vibrationsreduceringen i kameran att tacka för...

På vägen till Botaniska såg jag även en cykelburen bokmal. Bara i Lund barn, bara i Lund.

Nu i kväll har ett åskväder givit marken de första dropparna regn på länge men jag hoppas evinnerligt att vi inte får fler snöstormar eller minusgrader. Men april är ju inte över ännu så man kanske inte ska ropa hej för tidigt.

Veckan avslutas med Valborg som enligt tradition kommer besätta stadsparken med massvis av folk och fylla. Men i år har de förbjudit champagnegalopper och dessutom bestämt sig för att spärra av halva parken vilket såklart drar ned på stämningen lite grann. De enda som blir glada är väl Lunds botaniker och pensionärer.

Yes, det var rätt. En taklampa tagen rätt underifrån var svaret på frågan. Var tydligen inte så svårt!

Grattis till den okände Joakim som gissade rätt. Vet inte vem du är eller hur du hittade hit men rätt hade du!

Platsen är Valvet i Lund och det finns inte mycket att säga om det egentligen. Mer än att där ligger en bra thairestaurang precis jämte. Så priset blir földjaktligen att jag bjuder dig på middag där om du ger dig tillkänna!

Det är ju sparsamt med kommentarer på denna blogg men jag tänkte ändå att ni skulle få försöka komma på vad denna bild föreställer. Tagen i dag. I Lund. På en tur med nedåtgående humör men uppåtgående optik. Sug på den!

I dag inleddes FN-konferensen om rasism i Genéve. Den har dock drabbats av ett antal avhopp från ledande länder såsom USA, Israel, Italien och Kanada. De befarar att konferensen kommer utmynna i en enda lång plädering mot yttrandefriheten, denna vår kära vän. Det är bl.a. ett pakistanskt förslag som vill kriminalisera "varje smädelse av islam" som ligger bakom dessa avhopp. Hela konferensen kan nu mynna ut i en enda hatkampanj mot Israels agerande i Gaza. Irans president Ahmadinejad är tydligen ganska så frispråklig och gillar att slänga sig med tveksamma yttringar kring förintelsen av judar. Lita på att han kommer göra sin stämma hörd på konferensen.

Men det mest intressanta är ändå Kanadas officiella förklaring till varför de inte vill delta: "Vi vill motverka rasism, inte uppmuntra den".

Kanada må tycka vad de vill om konferensens övriga deltagare i synnerhet och FN i allmänhet. Men det måste väl ändå finnas en bättre ursäkt till varför de inte vill komma på denna konferens om rasism än att de "vill motverka rasism"? Jag förstår inte hur de skulle kunna motverka genom att inte delta? Detta är ingen manifestation för rasism, hoppas och tror jag.

Vi får se vad de kommer fram till. Vissa tror på en katastrof. Dagens skänaste formulering stod ändå Per Svensson för när han proklamerade att Ahmedinejad är "en man som vibrerar av vrede när profeten Muhammed kränks av karikatyrtecknare men inte darrar på handen när homosexuella ska hängas". Författat med välvässad penna, vill jag lova.

Källa: Sydsvenskan

Det börjar bli grönt i Lund! Bjuder på denna bild från sydligare breddgrader! Ni där uppe får ni nog ert också. I sinom tid.

Dags för ett samhällskritiskt inlägg. De har blivit ganska få, jag vet, men nu är det dags.

Det rör piratmålet. De fyra åtalade fick sammanlagt 30 miljoner i böter och 1 års fängelse var för medhjälp till upphovsrättsbrott enligt tingsrättens dom.

Nu är visserligen saken långt ifrån avgjord ännu - målet kommer säkerligen drivas upp i Högsta domstolen - men icke desto mindre så är det en dom förkunnad av rättsliga experter som företräder vår rättsstat. Och dessa företrädare utdömer 30 miljoner i skadestånd för ett brott som inte fått en enda person att dö, svälta eller ens lida av sveda och värk.

Men det är något fel på ett samhälle när medhjälp till en verksamhet som inte skadar någon fysiskt ger ett 600 gånger högre skadestånd än vad en misshandel normalt sett brukar rendera i (ca 50 000 kr, högt räknat).

Vad är det för signaler samhället sänder ut egentligen?

Jag är fullkomligt övertygad och medveten om upphovsrättens viktiga roll i samhället men detta är att ta det många steg för långt.

Vi har att göra med en kvartett som enbart utvecklat en tjänst som gör det möjligt för människor att utbyta information med varandra. Utbyte av information är grunden till all utveckling i vårt moderna samhälle. Med denna dom i åtanke skulle lika gärna BMW kunna åtalas för alla bilolyckor orsakade av fortkörning, Internets skapare för all barnporr som lagts ut och Alexander Graham Bell (eg. Antonio Meucci) för medhjälp till terrordåd eftersom al-Qaida säkerligen använt sig av telefonen i planeringen av 9/11-attacken samt alla vapentillverkare för de oskyldiga som dött i krig.

Tingsrätten för vårt samhälle bakåt med denna dom. De sitter nog dessvärre rätt i knät på film- och musikindustrin.

"Ingenting är roligare, än att göra ingenting; men i själva verket är det ändå förbaskat ledsamt.
Konsten måste således bestå uti att hitta på någonting, som är så pass intet, att det medför hela nöjet av il dolce far niente*, men ändock icke ända till den grad är ingenting, att det förkommer tråkigt.
En så mysteriös mellansort kan ej annat vara än en promenad."

C. J. L. Almqvist den 7/1 1840 i Aftonbladet.

I dag har väl promenaden ersatts av att Youtuba.

*ung. bekymmersfri sysslolöshet

Vackert namn på en vacker plats. Grabbhelg trots att det inte var helg. Öl och poker. Fiske och fotografering. Grillad mat! Men bara lugna, det blev inte sälbiffar.

Nöjer mig i övrigt med lite bilder från denna härliga helg.

På med löparstället. Tvekar om jag skall ta jackan eller inte. Det är ju trots allt 17 grader ute (uppskattar siffran 17 eftersom vår termometer är sönder). Tar den till slut. Hittar iPod och nycklar.

Josh Winks Essential Mix. Skippar försnacket och spolar fram till 4:13. Löpturen startar.

Går de första metrarna, förbi ICA och velar sedan vilken väg jag skall ta. Det får bli österut.

50 meter senare har stoltheten över att jag faktiskt tog mig ut bytts ut mot tappad motivation. Varför gör jag det här? Jag ska ju inte springa någon tävling i år ändå. Anmälningen till Göteborgsvarvet har gått ut för länge sedan. Och jag är inte överviktig. Det minsta. Och jag kommer inte vara jättenöjd med mig själv när jag kommer hem igen. Inte i dag. Snarare lättad över att det är över. Men det brukar ju vända under turen. Det vet jag.

Vid Dalbykorsningen viker jag av mot Dalby. Österut igen. Springer förbi en busskur. En flicka sitter i och en pojke står utanför. Båda är unga. Undrar om de reflekterar över mig, så som jag reflekterar över dem. Eller registrerar, i vart fall.

Under motorvägen och upp mot Vipeholmsskolan. Röd dag. Inte en människa någonstans. När jag korsar en gräsplätt är det ett ungt tjejgäng ute och rastar några hundar. De verkar tillhöra kategorin alternativa. Höga kängor, färgat hår och korta kjolar. Kanske emos. Kanske rejvare. Kan inte det där så bra. Men ge dem fem år så ser de ut som vilken annan tjej som helst. De flesta brukar ju lära sig att det trots allt är enklast att smälta in.

Jag har haft håll ett tag och det släpper inte. Ökar andningen. Djupt in genom näsan. Fyll lungorna. Ut genom munnen. Hela vägen. Detta lärde jag mig av min lärare på högstadiet och det är fortfarande det enda sättet för mig att bli av med hållet. Jag undrar om det finns något annat sätt egentligen. Hur skulle en sten i handen kunna hjälpa mot håll?

Viker mot höger, österut igen, där jag normalt sett brukar svänga vänster. Ut på okänt område. Här är villakvarter och gräsytor. Inga människor. Inte vad jag ser i alla fall. Hållet börjar släppa och kanske är det här någonstans turen för första gången blir behaglig. Men varm. Jag borde skippat undertröjan. Uppknäppning av jackan svalkar lite.

Nu börjar mitt redan usla lokalsinne svika mig. Jag springer på chans. Inga kända byggnader att navigera efter. Eftermiddagssolen blir min räddning. Jag har den rakt bakom mig. Klockan är runt fem. Alltså borde jag vara på väg i N-NO. Snart dags att svänga västerut igen. Hemåt.

Snart hittar jag ut på en väg som jag känner igen svagt. Fortsätter i vad jag misstänker är rakt västlig riktning. Astra Zeneca på min högra sida. Höga staket av spetsade metallstänger. Jag låter handen glida längs stängerna men hör inte något ljud. Jag har ju fortfarande Josh Wink i lurarna.

Haven av blåsippor finns på många ställen och jag irriteras lite över att de får mig att associera till Sverigedemokraterna. Inte minst sedan en gammal kursare lagt upp en bild av ett liknande hav på Facebook. Bildtexten löd något i stil med "Prognos för EU-valet 2009. Som ni ser så är den svenska backen full av blåsippor." Vi får väl se hur det blir med det.

Kort efter Astra Zeneca dyker Sparta upp och nu jag känner igen mig väl. Två kilometer kvar. Hållet har släppt och solen gassar. Jag viker söderut genom parken och hälsar på två gamla maskinare som kör förbi. Undrar vad de har gjort?!

Jag reflekterar för första gången i mitt liv över en Ford Motorsport. En bil jag fram tills idag inte hade en aning om att den fanns. Det märkliga är att jag tyckte mest den liknade en Mitsubishi eller Mazda.

Några undra meter hemifrån springer jag förbi det grekiska generalkonsulatet som ligger mitt i ett villakvarter och gissa - är en villa. Det som väcker min uppmärksamhet är att denne grek nu har satt igång sin lilla minifontän som jag fram till nu inte ens visste fanns. Min förundran över hur man bedriver diplomatverksamhet från ett villakvarter i Lund är dock lika påtaglig som den var första gången jag körde förbi huset. Och hur tar han emot gäster? Nog lär de känna sig hemmastadda i alla fall.

Josh Winks Essential Mix. 43:32. Hemma.
Knappa 40 minutrar men så mycket funderingar. Ibland hade det faktiskt varit skönt att stänga av.

Och vidare jättenöjd med turen är jag inte. Men jag hade varit desto mer missnöjd om jag inte gjort den. Jag behövde ju duscha ändå.

En helt vanlig fika på ett helt vanligt fik i en helt vanlig småstad.

Alla är med!

Eftersom jag tar så väldigt mycket bilder nu för tiden så tänkte jag att jag skulle försöka visa upp lite fler sådana här på bloggen. Har egentligen massor att berätta hela tiden men är lite slö på att göra det bara. Därför så slänger jag upp lite bilder som jag tycker platsar. Helgen i Ljungby har varit kanon i alla fall! Tack alla som känner sig träffade!