New plans, revolutionary ideas

När man läser en distanskurs via Internet så innebär det att man spenderar en hel del tid framför datorn (vilket jag i och för sig gör ändå, äger ju ingen tv, SVT Play is the shit). Detta i sin tur innebär en hel del spanande ut genom fönstret som sitter lämpligt placerat just jämte datorskärmen. Detta fönster ger mig en överblick över hela den innergård som av arkitekten säkerligen ansågs vara ett ypperligt område för grillning och aktiviteter. Men den senaste tiden har det skett ett par händelser som fått mig att hajja till.

För någon vecka sedan kom det en yngling (nu låter jag hemskt gammal) iförd röd (fejkad) Canada Goose-jacka springandes mot cykelstället. Det var mitt på dagen så jag tänkte att det var en märklig tidpunkt att leta efter olåsta cyklar på. Cykelstället är utom synhåll så jag avvaktade för att se om han återvände med min eller någon annans cykel. Så skedde dock inte. När jag gick ut för att se vad han sysslat med så hade han ställt sig och pinkat. Upprörande och jag känner mig ännu äldre ju mer jag skriver på denna text. Tyvärr var han borta när jag gick förbi husknuten han just rundat.

Men det som hände i dag, för ca. en timme sedan var faktiskt upprörande på riktigt, oavsett ålder. Det var ett ungt par (pensionärsvarning igen) som gick förbi. De var väl i 17-årsåldern. Pojken i svart jacka och blont hår. Tjejen med mörkt lockigt hår och ett flickigt sätt. Söt. De pratar och skrattar och plötsligt tar killen ett par steg fram, vänder sig om och spottar tjejen i ansiktet. Hon blir helt paff och stirrar på killen, dock helt utan ilska i blicken. Hon för upp höger arm och torkar bort loskan. Snart fortsätter de framåt igen och efter cirka tre meters promenad så vänder hon upp ansiktet mot pojken - och får en kyss.

Undergivenheten i hennes blick just innan pojken gav henne kyssen var läskig att se. Den liknade mer blicken hos en hund som under hela dess uppväxt blivit slagen av sin ägare. Jag hoppas inte fallet var så med pojken och flickan.

Var går gränsen? När ska man rusa ut och ge personer som förtjänar det en käftsmäll? I dag var det nära.

Eftersom syrran precis drabbats av dessa blodsugande kräk så tänkte jag slänga upp ett par bilder av hur jag såg ut efter en natt med de små liven. Många avsugningar blev det.

  

I bland blir man bara så överrumplad så man vet knappt vart man ska ta vägen. En fråga dummare än tåget träffar en med full kraft och överrumplingen är lika monumental varje gång. I dag fick jag en sån fråga och även fast jag inte var helt nöjd med svaret i efterhand så var det ett svar som borde fått personen som ställden den att förstå nivån på den.

Bakgrunden var att jag skulle köpa en vattenkanna till jobbet. Jag gick in på Tiger och påmindes direkt om deras butikslayout. Man tvingas gå i en smal gång som aldrig delar sig utan fortsätter likt en binnikemask ända fram till kassan. Där förväntas man ha stoppat på sig några onödiga prylar i stil med en brandgul diskpropp eller ett anteckningsblock med små söta hästar på. Det rör sig alltså inte om planerade inköp utan hit går du om du inte vet vad du ska ha men du känner på dig att du är sugen på något.

Så var det inte för mig i dag utan jag gick dit med ett enda ärende: att köpa en vattenkanna. Därför högg jag genast närmsta biträde (ung kille, lång, kort blont/råttfärgat hår, mycket gelé) och frågade:

- Ursäkta, har ni vattenkannor?
Han, något irriterad: Ehhh, i vilket syfte?
Jag, paff: Ehhhhhh, att vattna med.
Han, ännu mer irriterad: Nä, men vi har blomstersprutor.
Jag: Jaha, tack ändå då.

Sen gick jag och skrockade lite i vårsolen på min väg bort mot cykeln. Jag undrar om han har kommit på något annat sätt att använda en vattenkanna på än att vattna saker med ännu.

För att ytterligare förstärka den ytliga prägel som denna blogg besitter så tänkte jag nu ägna mitt skägg ytterligare ett par rader.

För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att Sydsvenskan har bytt design (gillas sådär ännu så länge), att söndagsbilagan har fått ett helt nytt utséende (som i själva verket påminner mycket om en söndagsbilaga vilken som helst numer). I denna bilaga så fanns en mycket liten och oansenlig lista som bestod av endast tre punkter:

• Skägg
• Robinson 2009
• Febern

Dessvärre var rubriken på denna lista "På väg ner". Så jävla typiskt. När jag för en gång skull (första gången sedan jag odlade hockeyfrilla) väljer att göra en aktiv styrning av mitt yttre så får man den här smällen tillbaka. Jag är nu placerad i ett fack tillsammans med en 10 år gammal dokusåpa och en sjuklig biverkning.

Men jag tänker inte falla för såna här ytliga resonemang inte. Å andra sidan är ju inte mitt slutmål talibanskägg heller. Kan tiil sist citera Per Morberg ur Ica-kuriren och ge er lite bättre insikt till hans beteende i köket:

"Liver är ju - en jobbig period."

Efter att länge varit övertygad om att negerboll är ett tämligen värdeneutralt ord då det härstammar från det spanska ordet "negro" som betyder just svart så fick jag mig en tankeställare för en tid sedan. P.g.a. den infekterade debatten så är det nu nästan omöjligt att använda ordet i offentliga sammanhang utan att bli ansedd som mindre lärd. Och det är så det är, inget mer om det. Debattklimat förändras och eftersom många svarta uppenbarligen anser det här som nedsättande så är jag helt införstådd i att vi måste sluta använda det ordet.

Ordet neger har ju en historia och att tro ord enbart är ord är såklart fel. De uppbär en semantisk (betydande) roll i allra högsta grad. Neger är ett av de ord som är förknippat inte minst med slavhandel och annan vidrig verksamhet som lyckligtvis fått ett slut i dessa dagar.

I Svenska Akademiens ordlista kan vi läsa följande om ordet neger:

neger s. -n negrer • <kan uppfattas som nedsättande.> person med mörk hy och afrikanskt ursprung

samt om ordet negerboll:

negerboll s. • <vard.> klotformat bakverk gjort på smörkräm, havregryn och kakao - Använd hellre chokladboll.

Vi blir alltså rekommenderade av den språkligt mest inflytelserika institutionen att inte använda ordet neger. Mörkyhad eller svart torde istället vara den gängse beteckningen.

Men, det mina funderingar kretsar mest kring är egentligen följande: Kan vi idag säga att alla svarta behandlas lika bra som vita? Har de samma rättigheter överallt i världen? Nej, knappast.
Kommer vi därför tvingas byta ut ordet svart mot en ny term i framtiden? När vi uppnått den totala jämlikhet som vi så ädelt eftersträvar. Och vad skulle det ordet vara? Människa?

Nej, ordet människa innehåller ju män, d.v.s. pluralformen av man. Kan vi säga att alla män behandlas lika jämfört med alla kvinnor? Eller snarare tvärtom, behandlas alla kvinnor lika väl som män? Är inte ordet kvinna, i historisk bemärkelse, nedsättande? Så vad ska vi kalla varandra? Jordbo? Eller är det nedsättande mot dem som eventuellt finns på andra planeter? För inte skulle vi väl neka dem en plats på jorden om de nu kom i goda avsikter?

Hårklyveri? Javisst!

Jag har börjat odla skägg. Förra året vid den här tiden var det håret men nu alltså min ansiktsbehåring. Vad tycks?

Och jag vet att det är jävligt glest mellan stråna, speciellt runt munnen. Men vad göra förutom att låta det växa? Dessutom kan det vara skönt att publicera en bild men direkt egostämpel. Det här kanske blir en Blondinbella-blogg till slut. Vem vet?

Nu ska jag ut. Ha det.

PS! Mia, jag har ett intressant synsätt angående negerbollshistorien. Det kommer snart (inom tre dagar, ok?!)