Flykt till det förgångna.
Jag tänkte fortsätta skriva lite om teknik. Men nu i perspektivet då och nu.
När jag flyttade till Lund för första gången så hade jag en storslagen plan: att förvandla mitt rum till en hemmabio. Nu snackar vi inte projektorduk, monsterhögtalare och ett kraftverk till förstärkare men väl en skaplig utrustning för modiga tio laxar.
Det var surroundljud, baslåda, 6.1-kanals förstärkare och widescreen-teve. Jag hade eliminerat varenda laktritssnöre till kabel för att inte spräcka min dyrbara audiokedja. Alltsammans monterades upp och sladdar anordnades in absurdum för att inte på något vis störa helhetsintrycket. Jag var nöjd.
Men på något vis blev det inte så kul. Visst, vänners uppskattande kommentarer värmde och när man fick spela upp helikopterscenen i Matrix med baslådan på full jordbävningsvolym så njöt man av det. Men någonting saknades. Eller snarare tvärtom - det var för mycket av något.
Idag sitter jag återigen på 15 kvadrat. Men nu några kilometer längre norrut. Av ordnade sladdar och omvälvande surroundupplevelser märks dock intet. Istället har jag min mycket potente vän och trogne följeslagare, förstärkaren NAD C325BEE, som hjärta i systemet. Ett par mycket potenta stativhögtalare för 300 kronor på Blocket flankerar honom. Källan till ljudet utgörs numer av Spotify - denna fantastiska musiktjänst som jag gladeligen betalar 100 riksdaler i månaden för att använda. Jag har breddat mitt lyssnande och gjort upptäckter så fantastiska att jag knappast våga tänka på hur mitt liv såg ut innan dess.
Och just Spotify må vara det enda som faktiskt blivit modernare i min anläggning. Men även där kommer jag strax ta ett steg bakåt. Jag är nämligen på väg mot den egentliga behållningen i läsandet av denna text - det faktum att jag ska köpa vinylspelare! Ni kan kalla det en markering i min desperata jakt efter äkthet och originalitet men jag ser det snarare som ett naturligt steg i varje musikälskares sökande efter passionens ursprung och den ultimata njutningen. För att få full behållning av verk som skapades för 30 år sedan anser jag att man skall använda sig av samma uppspelningsförfarande som var brukligt då. Allt i äkthetens tecken. Sen att det lär bli ett helvete att få tag på skivor man verkligen vill lyssna på är en annan femma! Min samling hittils utgörs av två Roxetteskivor, två Djungelboken-berättelser med musik samt Underworlds fantastiska Born Slippy Nuxx | Rez/Cowgirl.
Därför skannar jag nu metodiskt av olika marknadsplatser på nätet för att finna en lämplig kamrat. Finns det något bättre sätt att träda in i ett nytt decennium än med blicken riktad bakåt? Ja, möjligen, men så tänker inte jag göra i detta fallet!
Gott nytt år!
När jag flyttade till Lund för första gången så hade jag en storslagen plan: att förvandla mitt rum till en hemmabio. Nu snackar vi inte projektorduk, monsterhögtalare och ett kraftverk till förstärkare men väl en skaplig utrustning för modiga tio laxar.
Det var surroundljud, baslåda, 6.1-kanals förstärkare och widescreen-teve. Jag hade eliminerat varenda laktritssnöre till kabel för att inte spräcka min dyrbara audiokedja. Alltsammans monterades upp och sladdar anordnades in absurdum för att inte på något vis störa helhetsintrycket. Jag var nöjd.
Men på något vis blev det inte så kul. Visst, vänners uppskattande kommentarer värmde och när man fick spela upp helikopterscenen i Matrix med baslådan på full jordbävningsvolym så njöt man av det. Men någonting saknades. Eller snarare tvärtom - det var för mycket av något.
Idag sitter jag återigen på 15 kvadrat. Men nu några kilometer längre norrut. Av ordnade sladdar och omvälvande surroundupplevelser märks dock intet. Istället har jag min mycket potente vän och trogne följeslagare, förstärkaren NAD C325BEE, som hjärta i systemet. Ett par mycket potenta stativhögtalare för 300 kronor på Blocket flankerar honom. Källan till ljudet utgörs numer av Spotify - denna fantastiska musiktjänst som jag gladeligen betalar 100 riksdaler i månaden för att använda. Jag har breddat mitt lyssnande och gjort upptäckter så fantastiska att jag knappast våga tänka på hur mitt liv såg ut innan dess.
Och just Spotify må vara det enda som faktiskt blivit modernare i min anläggning. Men även där kommer jag strax ta ett steg bakåt. Jag är nämligen på väg mot den egentliga behållningen i läsandet av denna text - det faktum att jag ska köpa vinylspelare! Ni kan kalla det en markering i min desperata jakt efter äkthet och originalitet men jag ser det snarare som ett naturligt steg i varje musikälskares sökande efter passionens ursprung och den ultimata njutningen. För att få full behållning av verk som skapades för 30 år sedan anser jag att man skall använda sig av samma uppspelningsförfarande som var brukligt då. Allt i äkthetens tecken. Sen att det lär bli ett helvete att få tag på skivor man verkligen vill lyssna på är en annan femma! Min samling hittils utgörs av två Roxetteskivor, två Djungelboken-berättelser med musik samt Underworlds fantastiska Born Slippy Nuxx | Rez/Cowgirl.
Därför skannar jag nu metodiskt av olika marknadsplatser på nätet för att finna en lämplig kamrat. Finns det något bättre sätt att träda in i ett nytt decennium än med blicken riktad bakåt? Ja, möjligen, men så tänker inte jag göra i detta fallet!
Gott nytt år!
En icke-jul.
Julen står för dörren och min lägenhet är fylld av klappar som jag nu ska slå in i härligt juligt presenpapper, pynta med snören och girlanger samt avslutningsvis försluta med det underbara väldoftande röda lacket.
Bullshit.
Jag har inte köpt en enda present, inte bakat en enda pepparkaka och definitivt inte vidrört så mycket som ett granbarr. Min stereo har inte givit ifrån sig en enda julig låt heller. Hade det inte varit för den nyanlända snön och det faktum att jag faktiskt blivit bjuden på en hel del både pepparkakor och glögg så hade det lika gärna kunnat vara oktober.
Men en sak som glädjer mig är att jag faktiskt fått lite gratis här i livet de senaste dagarna. Gratis av sådana som jag absolut inte förväntat mig att jag skall få något gratis av dessutom. Och det hela är något utav tekikens under faktiskt. Igår fick jag åka gratis från Malml för kortläsaren funkade inte och när jag just köpte en kaffe på Coffee House by George så upprepade sig samma scenario där och jag fick mitt svarta opium helt gratis.
Jag brukar älska teknik när den fungerar. Och nu även när den inte fungerar!
God Jul på er kära läsarskara.
Bullshit.
Jag har inte köpt en enda present, inte bakat en enda pepparkaka och definitivt inte vidrört så mycket som ett granbarr. Min stereo har inte givit ifrån sig en enda julig låt heller. Hade det inte varit för den nyanlända snön och det faktum att jag faktiskt blivit bjuden på en hel del både pepparkakor och glögg så hade det lika gärna kunnat vara oktober.
Men en sak som glädjer mig är att jag faktiskt fått lite gratis här i livet de senaste dagarna. Gratis av sådana som jag absolut inte förväntat mig att jag skall få något gratis av dessutom. Och det hela är något utav tekikens under faktiskt. Igår fick jag åka gratis från Malml för kortläsaren funkade inte och när jag just köpte en kaffe på Coffee House by George så upprepade sig samma scenario där och jag fick mitt svarta opium helt gratis.
Jag brukar älska teknik när den fungerar. Och nu även när den inte fungerar!
God Jul på er kära läsarskara.
Lika som bär.
Klimatkonferensen i Köpenhamn är nära förestående. Det skall bli väldigt spännande. En jävla massa som står på spel.
Jag har varit pinsamt dåligt uppdaterad på vad den egentligen innebär men har forskat lite. Bland annat såg jag en dokumentär på SVT om förhandlingarna i Kyoto 1997. Tufft värre.
Men det uppstod en liten intressekonflikt under programmets gång. Yvo de Boer - ordförande för UNFCCC - var så förbannat lik nån jag sett tidigare. Men efter en stunds funderande - som bl.a. innefattade en stunds funderande över varför jag var tvungen att fundera så länge - så kom jag på det. Han är inte lik en person - utan två!
Fr. v.
Bill O'Reilly - hatad superkonservativ programledare på amerikanska FOX News.
Yvo de Boer.
Kevin Spacey - Skådespelare i bl.a. Se7en.
Se efter själva!
Jag har varit pinsamt dåligt uppdaterad på vad den egentligen innebär men har forskat lite. Bland annat såg jag en dokumentär på SVT om förhandlingarna i Kyoto 1997. Tufft värre.
Men det uppstod en liten intressekonflikt under programmets gång. Yvo de Boer - ordförande för UNFCCC - var så förbannat lik nån jag sett tidigare. Men efter en stunds funderande - som bl.a. innefattade en stunds funderande över varför jag var tvungen att fundera så länge - så kom jag på det. Han är inte lik en person - utan två!
Fr. v.
Bill O'Reilly - hatad superkonservativ programledare på amerikanska FOX News.
Yvo de Boer.
Kevin Spacey - Skådespelare i bl.a. Se7en.
Se efter själva!
Överlevnadsinstinkt.
En fattig flicka i Egypten. Fler bilder kommer.
