Våra nya maktaspiranter - 1
Det är val om mindre än två år. Det är då vi vanliga människor skall bidra med ett av de få maktmedel vi har blivit tilldelade i det som vi så stolt kallar för en demokrati. Och vi ska vara stolta.
Sju partier slåss om mandaten och tre eller fyra av dem kommer inta ministerposter i regeringen. Eller förresten - jag tar tillbaka siffran sju och ersätter den med nio. Huh?
Jo för så är det. Två partier utöver de vanliga sju har chansen att plocka mandat i riksdagen. Och nej, F! är inte ett av dem. Folk är trötta på verklighetsfrånvända feminister. Jag tror och hoppas det beror på hur långt vi faktiskt kommit i jämställdheten, även fast det så klart finns mer arbete att utföra.
De två partier jag talar om är såklart Piratpartiet (pp) och Sverigedemokraterna (sd).
Vad vet vi om dem egentligen? Pp vill begrava upphovsrätten och sd vill stänga Sveriges gränser, eller?
Är det något som saknas i dagens debatt så är det enligt mig granskning av dessa båda partier. Man har sopat problemet under mattan tillräckligt länge, men nu är det dags att sätta dessa potentiella makthavare under lupp och kolla vad de egentligen står för. Allt såklart packeterat och levererat till er i en härligt amatörmässig och pretantiös form av grävande journalistik!
Håll till godo!
Sju partier slåss om mandaten och tre eller fyra av dem kommer inta ministerposter i regeringen. Eller förresten - jag tar tillbaka siffran sju och ersätter den med nio. Huh?
Jo för så är det. Två partier utöver de vanliga sju har chansen att plocka mandat i riksdagen. Och nej, F! är inte ett av dem. Folk är trötta på verklighetsfrånvända feminister. Jag tror och hoppas det beror på hur långt vi faktiskt kommit i jämställdheten, även fast det så klart finns mer arbete att utföra.
De två partier jag talar om är såklart Piratpartiet (pp) och Sverigedemokraterna (sd).
Vad vet vi om dem egentligen? Pp vill begrava upphovsrätten och sd vill stänga Sveriges gränser, eller?
Är det något som saknas i dagens debatt så är det enligt mig granskning av dessa båda partier. Man har sopat problemet under mattan tillräckligt länge, men nu är det dags att sätta dessa potentiella makthavare under lupp och kolla vad de egentligen står för. Allt såklart packeterat och levererat till er i en härligt amatörmässig och pretantiös form av grävande journalistik!
Håll till godo!
Storstockholm går en på nerverna
Jag anlände till Stockholm idag strax efter lunchtid. Och vilken jävla soppa!
Folk som springer, folk som går, folk som stressar, folk som slöar, folk som tigger, folk som är på väg nånstans, folk som inte är på väg nånstans, folk som ler, folk som stirrar och folk som är fulla.
Det som gör mig mest förvirrad är att jag förstår inte vad alla dessa personer gör. Klockan är två på dagen men alla är i tunnelbanan eller på Sergels torg. Vad hände med sjutillfyrajobben?
Jag ägnade min lediga tid åt att leta efter en skolbok som jag egentligen redan borde ha haft i min ägo. Men så var nu icke fallet.
På Akademibokhandeln jobbade de i alla fall. Eller ja, inte de som beställer böcker verkar det som. Den bok jag sökte var slut. Närmsta exemplar fanns i Nacka. Allt mer irriterad började jag navigera mig genom de allt tätare massorna och humöret sjönk nu exponentiellt. I Slussen orkade jag inte längre och styrde kosan mot Mörby C och min värd Lindvall.
Nu råkar det dock falla sig så att röda linjen går förbi Universitet och som genom ett infall fjärrstyrdes min kropp ut genom dörrarna och mot dagens tredje försök att få fatt på boken.
Bingo! Sista exemplaret i butiken var mitt.
Nu sitter jag hemma hos Lindvall i Danderyyyyyyyyyyyyd och allt känns mycket enklare. Life is good.
Folk som springer, folk som går, folk som stressar, folk som slöar, folk som tigger, folk som är på väg nånstans, folk som inte är på väg nånstans, folk som ler, folk som stirrar och folk som är fulla.
Det som gör mig mest förvirrad är att jag förstår inte vad alla dessa personer gör. Klockan är två på dagen men alla är i tunnelbanan eller på Sergels torg. Vad hände med sjutillfyrajobben?
Jag ägnade min lediga tid åt att leta efter en skolbok som jag egentligen redan borde ha haft i min ägo. Men så var nu icke fallet.
På Akademibokhandeln jobbade de i alla fall. Eller ja, inte de som beställer böcker verkar det som. Den bok jag sökte var slut. Närmsta exemplar fanns i Nacka. Allt mer irriterad började jag navigera mig genom de allt tätare massorna och humöret sjönk nu exponentiellt. I Slussen orkade jag inte längre och styrde kosan mot Mörby C och min värd Lindvall.
Nu råkar det dock falla sig så att röda linjen går förbi Universitet och som genom ett infall fjärrstyrdes min kropp ut genom dörrarna och mot dagens tredje försök att få fatt på boken.
Bingo! Sista exemplaret i butiken var mitt.
Nu sitter jag hemma hos Lindvall i Danderyyyyyyyyyyyyd och allt känns mycket enklare. Life is good.
Muhammedkarikatyrerna!
Jag lämnade in min uppsats idag. Vad handlade den om? Muhammedkarikatyrerna!
Ett perfekt ämne att diskutera: För det första är det en fruktansvärt komplicerad fråga och för det andra finns det inget svar på huruvida det var rätt eller fel att publicera den. Inte ännu i alla fall.
Kort sammanfattning: Jyllandsposten bjöd in några olika konstnärer att göra karikatyrer på den muslimsa profeten Muhammed. Enligt islam får Muhammed inte avbildas då det anses leda till avgudadyrkan, d.v.s man inte vill upphöja honom till samma status som t.ex. Jesus, som ju närmast är att betrakta som en lilleputt-Gud.
Karikatyrerna publicerades hösten 2005 och till en början hände - ingenting. Efter några månader blossade dock allting upp till fanatiska proportioner och de protester som kommit att prägla hela händelsen ägde rum. Folk dog till och med i protesterna.
För att kunna ta ställning i frågan måste man till att börja med bestämma sig för om Jyllandspostens (JP) publicering var god- eller elakartad.
Vissa hävdar att JP bedriver en rasistik och islamofobisk agenda och att publiceringen enbart var för att ytterligare styrka de antislamska strömningar som blivit allt tydligare efter 11 september-attackerna.
Enligt JP själva så var dock syftet annorlunda (såklart). De ville påvisa den självcensur som de anser västerländska demokratier drabbats av efter allt starkare påtryckningar från islamistiska rörelser. Hela upprinnelsen till JP:s agerande började till exempel med att en konstutställning i Göteborg fick plocka ner en av sina tavlor på grund av att den ansågs kränkande för muslimer.
Själva grundproblemet har ni säkert listat ut vid det här laget. Det handlar om om en av våra viktigaste friheter, tryckfriheten, kontra respekten för andra kulturer och religioner.
Uppsatsen som jag och min kamrat skrev behandlade hur svenska medier valde att tolka händelserna och hur de argumenterade för en egen publicering eller inte. Nu var det en A-uppsats så några revolutionerande resultat uppnådde vi väl inte direkt. Men jag kan konstatera att KvP publicerade bilderna och försvarade JP (om än onyanserat). DN publicerade inte själva bilderna men försvarade JP och konstaterade att ett öppet samhälle måste kunna tillåta hädelser, även om de anses kränkande för en viss religion. Dala-Demokraten med Göran Greider i spetsen bedyrade att tryckfriheten absolut var viktig men att detta handlade om ett rent rasistiskt påhopp från JP:s håll.
Sådär ja, lite klassisk allmänbildning! Men nu vill jag ha era kommentarer! Var det rätt eller fel att publicera? Kom igen nu, tänk!
Bilderna hittar ni här:
Ett perfekt ämne att diskutera: För det första är det en fruktansvärt komplicerad fråga och för det andra finns det inget svar på huruvida det var rätt eller fel att publicera den. Inte ännu i alla fall.
Kort sammanfattning: Jyllandsposten bjöd in några olika konstnärer att göra karikatyrer på den muslimsa profeten Muhammed. Enligt islam får Muhammed inte avbildas då det anses leda till avgudadyrkan, d.v.s man inte vill upphöja honom till samma status som t.ex. Jesus, som ju närmast är att betrakta som en lilleputt-Gud.
Karikatyrerna publicerades hösten 2005 och till en början hände - ingenting. Efter några månader blossade dock allting upp till fanatiska proportioner och de protester som kommit att prägla hela händelsen ägde rum. Folk dog till och med i protesterna.
För att kunna ta ställning i frågan måste man till att börja med bestämma sig för om Jyllandspostens (JP) publicering var god- eller elakartad.
Vissa hävdar att JP bedriver en rasistik och islamofobisk agenda och att publiceringen enbart var för att ytterligare styrka de antislamska strömningar som blivit allt tydligare efter 11 september-attackerna.
Enligt JP själva så var dock syftet annorlunda (såklart). De ville påvisa den självcensur som de anser västerländska demokratier drabbats av efter allt starkare påtryckningar från islamistiska rörelser. Hela upprinnelsen till JP:s agerande började till exempel med att en konstutställning i Göteborg fick plocka ner en av sina tavlor på grund av att den ansågs kränkande för muslimer.
Själva grundproblemet har ni säkert listat ut vid det här laget. Det handlar om om en av våra viktigaste friheter, tryckfriheten, kontra respekten för andra kulturer och religioner.
Uppsatsen som jag och min kamrat skrev behandlade hur svenska medier valde att tolka händelserna och hur de argumenterade för en egen publicering eller inte. Nu var det en A-uppsats så några revolutionerande resultat uppnådde vi väl inte direkt. Men jag kan konstatera att KvP publicerade bilderna och försvarade JP (om än onyanserat). DN publicerade inte själva bilderna men försvarade JP och konstaterade att ett öppet samhälle måste kunna tillåta hädelser, även om de anses kränkande för en viss religion. Dala-Demokraten med Göran Greider i spetsen bedyrade att tryckfriheten absolut var viktig men att detta handlade om ett rent rasistiskt påhopp från JP:s håll.
Sådär ja, lite klassisk allmänbildning! Men nu vill jag ha era kommentarer! Var det rätt eller fel att publicera? Kom igen nu, tänk!
Bilderna hittar ni här:
Ständigt denna politik
Jag gjorde ett sånt där politiskt test på http://www.politicalcompass.org. Man fick svara på en ganska stor mängd frågor och de flesta gav en huvudbry så det riktigt kliade i hårbottnen.
Frågan: Tycker du att staten skall subventionera konst och muséer som inte är kommersiellt bärande.
Frågan: Mark borde inte vara något man köper och säljer.
Frågan: Ett företag har inget socialt ansvar frånsett att de ska visa upp vinst för aktieägarna.
Och så där fortsatte det. Skalan man hamnade på såg ut som den nedan. Hitler, Stalin, Friedman och Johan Kristensson är ej utritade men Hitler hamnade längst upp, Stalin högt uppe till vänster och Friedman längst till höger. Vart jag hamnade låter jag er grubbla på tills vidare men lycktligtvis hamnade jag i ganska gott sällskap. Därmed inte sagt att jag själv är en bra människa!
Frågan: Tycker du att staten skall subventionera konst och muséer som inte är kommersiellt bärande.
Frågan: Mark borde inte vara något man köper och säljer.
Frågan: Ett företag har inget socialt ansvar frånsett att de ska visa upp vinst för aktieägarna.
Och så där fortsatte det. Skalan man hamnade på såg ut som den nedan. Hitler, Stalin, Friedman och Johan Kristensson är ej utritade men Hitler hamnade längst upp, Stalin högt uppe till vänster och Friedman längst till höger. Vart jag hamnade låter jag er grubbla på tills vidare men lycktligtvis hamnade jag i ganska gott sällskap. Därmed inte sagt att jag själv är en bra människa!
