New plans, revolutionary ideas

Jag tänkte inleda denna text med tre stycken påståenden där - hör och häpna -  alla är sanna. Inte illa för en journaliststudent va!

1. Det finns i runda slängar 6 miljarder människor på jorden.

2. Alla människor är mer eller mindre kreativa.

3. I slutändan så spelar detta ingen som helst roll för mig.

Att försöka förstå hur många människor 6 miljarder stycken verkligen är är inte gjort i en handvändning. Att skriva just 6 miljarder människor på ett piece of paper är faktiskt det absolut enklaste sättet. Skulle vi istället skriva det med siffror - 6 000 000 000 människor - så blir det läskigt många nollor att försöka förstå innebörden av. En jävla tur att vi av tradition avgränsar var tredje nolla med ett bindestreck dock!

Skulle vi använda oss av den betydligt mer analoga modellen att låta varje människa representeras av ett blyertsstreck så hade vi fått fylla tiotals kollegieblock innan vi har nått upp till 6 miljarder streck.

Eller tänk att vi fyller en spann med strandsand - kanske skulle antalet sandkorn vara runt 6 miljarder och alltså ett för varje individ på jorden. Tyvärr har jag inga häftiga Anders&Måns-siffror att ösa över er utan mina exempel är högst ungefärliga.

Betänk sedan att var och en av oss är utrustad med mer eller mindre av den gudomliga talangen kreativitet. Denna den näst finaste av begåvningar strax bakom social kompetens. (Intelligent torde för övrigt kvala in någonstans strax under självsäker och verbal)
Kreativ är en talang man kan ha men så gott som aldrig behöver visa upp. Om du lyckas få folk att tro att du är kreativ så kan du räkna med att dessa personer senare kommer använda just detta ord för att beskriva dig för andra personer. Du har uppnått en sorts status som ingen kan ta ifrån dig - oavsett om de sett dina alster eller ej.

Det är folk som - antingen har en kreativ ådra - eller - lyckats lura andra att de har en - som kan ligga på sofflocket i två år och göra ingenting i väntan på att rätt sinnesstämning skall uppnås som gör att de kan skapa sitt Verk.

En person som inte har orden om sig att vara kreativ men ändå envisas med att ligga på sofflocket kallas lat och går under beteckningen arbetslös.

Men sen finns det ju faktiskt de som är seriöst kreativa. Arkitekter, designers, kreatörer och entrepenörer. Författare, konstnärer och skulptörer. Människor som formar det samhälle vi lever i och sätter avtryck som kanske varar i flera tusen år (Kinesiska muren, Colleseum och Domkyrkan i Lund. Den Gamle och Havet, Mona-Lisa och svindyr glaskonst etc).
Jag har oerhörd respekt för de verk som faktiskt skapats och kan inte ens föreställa mig hur vår värld skulle se ut utan de artister som skapat dessa verk. Förmodligen torftig och kal.

MEN! Trots alla de kreativa människor som vigt sina liv åt att skapa något bestående i vår flyktiga tillvaro så är det absolut vackraste jag skulle kunna tänka mig att vila ögonen på kanske något så förgängligt och simpelt som ett ensamt träd. Är det inte ironiskt?

Jag läser Bert Karlssons biografi just nu, på inrådan av min gode far.
Dessvärre tror jag inte pappa och jag har samma krav på den stilistiska nivån för Bert skriver som en kratta. Kort, avhugget, onyanserat och med otympligt många namn som endast de som vart inne i branschen verkligen kan relatera till.

De första hundra sidorna har han ägnat åt att berätta om hur speciell han var som barn, att han redan tidigt utmärkte sig som en ledargestalt samt uppbyggnaden av sitt dansbandsimperium i Skara.

Det har stundtals varit olidligt tråkig läsning men tillräckligt ofta så berättar han något intressant. Och eftersom man vet hur intressant liv den grabben faktiskt levt så tänker jag läsa ut boken. Sommarland och politikperioden är ännu inte avhandlade vilket jag hoppas kan bjuda på lite kul läsning. Inte minst politiken.

Det är svårt att bestämma sig för om man ska älska honom eller hata honom. Jag har fortfarande inte gjort det. Jag tror nog han är en mycket bra familjemänniska och lojal mot sina närmsta vänner. Men hans stora drivkraft är pengar och där är han dessvärre hopplös. ALLT är pengar! Han är sannerligen en affärsman ut i fingerspetsarna.

Han talar aldrig om sin publik på annat sätt än om en låt gick hem eller inte. De är en grå men folklig massa och hans uppgift är att förse dem med nya hits. De är konsumenter och inte musikälskare. Jag blir allt mer övertygad om att den revolution som just nu äger rum i musikvärlden, där makten flyttas från de stora musikbolagen och till konsumenterna - eller musiklyssnarna - själva är oerhört nyttig och berikande på alla sätt. Det ska inte behövas miljontals kronor i marknadsföring för att man ska tycka om en låt eller en artist. Det ska komma naturligt, ty musik kan vara något så mycket finare än en produkt som man konsumerar och sen glömmer bort. Musik kan beröra på helt andra plan än ett klädesplagg eller en dator. Får jag för mig i alla fall. Men kanske inte ändå. Skit samma.

Jag kan i alla fall erkänna att hade musikbolagen fått avgöra vad jag skall lyssna på så hade jag inte suttit och lyssnat på Kraftwerk idag. För mig som är uppväxt på landsbygden hade de elektroniska tonerna aldrig orkat växa sig så starka som de har gjort idag. Allt tack vare det Internet som första gången levererades via ett 56K-modem - alltsammans ackompanjerat till helt andra toner än Kraftwerks.

Pappa berättade att mycket av Ian och Berts politik idag är genomfört. Det blir bokens höjdpunkt att se fram emot.

Detta var länge sedan! Har inte vetat vad jag ska skriva om så har låtit bli, helt enkelt. Jag lovar ingenting men hoppas jag ska kunna sparka igång den igen!

Dagens iakttagelse utgörs, bland mycket annat, av följande mycket intresseväckande fakta om en tjej som jag av en slump (hon såg söt ut på sin profilbild) surfade in på på Fejjan.