Tylösand.
Nu har jag äntligen en fungerande dator igen! Det är med blandad glädje och vemod jag konstaterar detta då man faktiskt har väldigt trevligt även utan dator. Datorn är lika mycket ett nödvändigt redskap som det är ett gift för själen. Med internet inkopplat är det, liksom universum, oändligt. I vart falls så pass oämdligt att det är stört omöjligt för någon att få sig ett grepp om helheten. Musik, bloggar, nyheter, bilder, videoklipp. Allt finns här, obegränsat. Man kan spendera timmar utan att ens reflektera.
Men det finns också en värld utanför som är minst lika oändlig. Det slog mig idag när jag stod med ansiktet vänt mot vinden och svingade mitt spö ut över Laholmsbukten, Kattegatt. Man talar om bloggar som en stor maktfaktor men havet är tusenfalt starkare och förgör så mycket mer. Men det skapar också så mycket mer. Tyvärr visade sig inte någon av havets skapelser för mig ikväll. Jag blev fiskefitta.
Nåväl, jag har nu jobbat några veckor och det känns skönt. Givande. Sju till fyra. Ständigt med P1 i öronen. Detta P1. Varför har jag inte lyckats ratta in denna kanal tidigare? Här finns allt från djuplodande återblickar över t.ex. Rysslands relation till USA sedan kalla kriget (idag i Svensson i P1) till en ganska trevlig radioteater som heter Den långa vägen hem. Det behandlas matlagning, odling, filosofi, klassiska böcker. På något vis tycker jag nästan allt är intressant. Jag tror det är för att allt är nytt på något vis. Det man matas med varje dag i kommersiella media - och nu även P3 - känns så platt och ytligt. De pratar lika mycket eller mer - men om vad? Jag minns Henrik Schyfferts ord från sin show Försvarstal till 90-talet som löd ungefär: "Vi var livrädda för att prata om något viktigt över huvud taget.". Det var satirens decennium och allt skulle vara ironiskt, roligt och humoristiskt. Missförstå mig rätt, visst är det kul att ha kul. Men ibland undrar man om det inte finns något viktigt bland allt det roliga. Brunchrapporten i P3 har gjort ett försök till att varva viktiga nyheter med rappa, humoristiska iakttagelser. Och jag måste erkänna att de lyckas ibland. Men tyvärr försvinner allt det roliga ibland i programledare Torehammars kackel och babbel. Han tycks aldrig tröttna på sin egen röst, den mannen. Måhända har han hittat rätt jobb.
Sådärja, allt jag skulle göra var egentligen att ladda upp ett par bilder som jag tagit de senaste veckorna. Men har man väl börjat skriva är det svårt att sluta. Som med chips ungefär. Tur att man inte blir fet av att skriva i alla fall.
Jag har egentligen massvis med bilder att bjuda på, men här kommer några härligt publikfriande solnedgångar från den soliga period som i år kallades juni. Hur det blir med juli och augusti återstår att se.
(Bilderna helt oredigerade, ej beskurna)
Men det finns också en värld utanför som är minst lika oändlig. Det slog mig idag när jag stod med ansiktet vänt mot vinden och svingade mitt spö ut över Laholmsbukten, Kattegatt. Man talar om bloggar som en stor maktfaktor men havet är tusenfalt starkare och förgör så mycket mer. Men det skapar också så mycket mer. Tyvärr visade sig inte någon av havets skapelser för mig ikväll. Jag blev fiskefitta.
Nåväl, jag har nu jobbat några veckor och det känns skönt. Givande. Sju till fyra. Ständigt med P1 i öronen. Detta P1. Varför har jag inte lyckats ratta in denna kanal tidigare? Här finns allt från djuplodande återblickar över t.ex. Rysslands relation till USA sedan kalla kriget (idag i Svensson i P1) till en ganska trevlig radioteater som heter Den långa vägen hem. Det behandlas matlagning, odling, filosofi, klassiska böcker. På något vis tycker jag nästan allt är intressant. Jag tror det är för att allt är nytt på något vis. Det man matas med varje dag i kommersiella media - och nu även P3 - känns så platt och ytligt. De pratar lika mycket eller mer - men om vad? Jag minns Henrik Schyfferts ord från sin show Försvarstal till 90-talet som löd ungefär: "Vi var livrädda för att prata om något viktigt över huvud taget.". Det var satirens decennium och allt skulle vara ironiskt, roligt och humoristiskt. Missförstå mig rätt, visst är det kul att ha kul. Men ibland undrar man om det inte finns något viktigt bland allt det roliga. Brunchrapporten i P3 har gjort ett försök till att varva viktiga nyheter med rappa, humoristiska iakttagelser. Och jag måste erkänna att de lyckas ibland. Men tyvärr försvinner allt det roliga ibland i programledare Torehammars kackel och babbel. Han tycks aldrig tröttna på sin egen röst, den mannen. Måhända har han hittat rätt jobb.
Sådärja, allt jag skulle göra var egentligen att ladda upp ett par bilder som jag tagit de senaste veckorna. Men har man väl börjat skriva är det svårt att sluta. Som med chips ungefär. Tur att man inte blir fet av att skriva i alla fall.
Jag har egentligen massvis med bilder att bjuda på, men här kommer några härligt publikfriande solnedgångar från den soliga period som i år kallades juni. Hur det blir med juli och augusti återstår att se.
(Bilderna helt oredigerade, ej beskurna)
Kommentarer
Trackback
