Prosa och betong i ljuv harmoni.
Så, då var sommarens första arbetsdag avklarad. Och den gick stundom i slitet och släpets tecken och stundom i lathetens. En och annan härlig kontrast uppnåddes även.
Slitigt främst för att det var ett jävla slitjobb. Eller hästjobb som min framlidne morfar kanske hade uttryckt det. Jag har nämligen bilat betong med ett stort vidunder till maskin. Ett väldigt lobotomerat arbete men samtidigt utmanande på ett nästan komiskt sätt. I grund och botten stod jag ju med den här maskinen uppemot två timmar i sträck och malde metodiskt ner betongen till knytnävsstora bitar. Däruti det lobotomerade.
Men det komiska då? Jo, gott folk, så här ligger det till: Man är ju lite tävlingsmänniska och på något vis så förvandlas det här arbetet till en sorts sport Det som till en början verkar vara ett hopplöst slitgöra visar sig kräva vissa skicklighetsmanövrar. För det första gäller det ju att inte sätta maskinen i foten. Då blir det blodigt. Men snart nog så märker man att om man sätter ned mejseln på exakt rätt ställe så lyckas man karva ut största möjliga bit till minsta möjliga arbete. Det hela utvecklas alltså till en sorts jakt efter det där perfekta stället och belöningen är att se en riktig baddare till betongbit - uppemot tre knytnävar stor - falla ner mot gruset.
Dessutom gjorde jag en härlig upptäckt i dag då jag för första gången rattade in P1 och fick ta del av en mängd berikande material. PO Enquist läste ett stycke ur sin självbiografi Ett annat liv , Tiina Rosenberg orerade om lite om hur hon tjuvspanat internetdejtling på X2000 ("mannen jämte mig valde sedan ut en flicka i den storlek, form och förpackning han önskade"; fritt citerat) och så vidare. Det kommer bli mer av den kanalen i sommar. Där hade vi också en av dagens kontraster: att lyssna på ljuvlig prosa till tonerna av en elektrisk slägghammare. Synd att jag missade dagens dikt vid tolvslaget. Kolla gärna in tablån: SR P1
Latheten består mest i att jag och pappa hade en härlig take-away-lunch i stugan på nästan 1,5 timme. Den satt fint.
vs. 
Slitigt främst för att det var ett jävla slitjobb. Eller hästjobb som min framlidne morfar kanske hade uttryckt det. Jag har nämligen bilat betong med ett stort vidunder till maskin. Ett väldigt lobotomerat arbete men samtidigt utmanande på ett nästan komiskt sätt. I grund och botten stod jag ju med den här maskinen uppemot två timmar i sträck och malde metodiskt ner betongen till knytnävsstora bitar. Däruti det lobotomerade.
Men det komiska då? Jo, gott folk, så här ligger det till: Man är ju lite tävlingsmänniska och på något vis så förvandlas det här arbetet till en sorts sport Det som till en början verkar vara ett hopplöst slitgöra visar sig kräva vissa skicklighetsmanövrar. För det första gäller det ju att inte sätta maskinen i foten. Då blir det blodigt. Men snart nog så märker man att om man sätter ned mejseln på exakt rätt ställe så lyckas man karva ut största möjliga bit till minsta möjliga arbete. Det hela utvecklas alltså till en sorts jakt efter det där perfekta stället och belöningen är att se en riktig baddare till betongbit - uppemot tre knytnävar stor - falla ner mot gruset.
Dessutom gjorde jag en härlig upptäckt i dag då jag för första gången rattade in P1 och fick ta del av en mängd berikande material. PO Enquist läste ett stycke ur sin självbiografi Ett annat liv , Tiina Rosenberg orerade om lite om hur hon tjuvspanat internetdejtling på X2000 ("mannen jämte mig valde sedan ut en flicka i den storlek, form och förpackning han önskade"; fritt citerat) och så vidare. Det kommer bli mer av den kanalen i sommar. Där hade vi också en av dagens kontraster: att lyssna på ljuvlig prosa till tonerna av en elektrisk slägghammare. Synd att jag missade dagens dikt vid tolvslaget. Kolla gärna in tablån: SR P1
Latheten består mest i att jag och pappa hade en härlig take-away-lunch i stugan på nästan 1,5 timme. Den satt fint.
vs. Kommentarer
Trackback
