Var går gränsen?
När man läser en distanskurs via Internet så innebär det att man spenderar en hel del tid framför datorn (vilket jag i och för sig gör ändå, äger ju ingen tv, SVT Play is the shit). Detta i sin tur innebär en hel del spanande ut genom fönstret som sitter lämpligt placerat just jämte datorskärmen. Detta fönster ger mig en överblick över hela den innergård som av arkitekten säkerligen ansågs vara ett ypperligt område för grillning och aktiviteter. Men den senaste tiden har det skett ett par händelser som fått mig att hajja till.
För någon vecka sedan kom det en yngling (nu låter jag hemskt gammal) iförd röd (fejkad) Canada Goose-jacka springandes mot cykelstället. Det var mitt på dagen så jag tänkte att det var en märklig tidpunkt att leta efter olåsta cyklar på. Cykelstället är utom synhåll så jag avvaktade för att se om han återvände med min eller någon annans cykel. Så skedde dock inte. När jag gick ut för att se vad han sysslat med så hade han ställt sig och pinkat. Upprörande och jag känner mig ännu äldre ju mer jag skriver på denna text. Tyvärr var han borta när jag gick förbi husknuten han just rundat.
Men det som hände i dag, för ca. en timme sedan var faktiskt upprörande på riktigt, oavsett ålder. Det var ett ungt par (pensionärsvarning igen) som gick förbi. De var väl i 17-årsåldern. Pojken i svart jacka och blont hår. Tjejen med mörkt lockigt hår och ett flickigt sätt. Söt. De pratar och skrattar och plötsligt tar killen ett par steg fram, vänder sig om och spottar tjejen i ansiktet. Hon blir helt paff och stirrar på killen, dock helt utan ilska i blicken. Hon för upp höger arm och torkar bort loskan. Snart fortsätter de framåt igen och efter cirka tre meters promenad så vänder hon upp ansiktet mot pojken - och får en kyss.
Undergivenheten i hennes blick just innan pojken gav henne kyssen var läskig att se. Den liknade mer blicken hos en hund som under hela dess uppväxt blivit slagen av sin ägare. Jag hoppas inte fallet var så med pojken och flickan.
Var går gränsen? När ska man rusa ut och ge personer som förtjänar det en käftsmäll? I dag var det nära.
För någon vecka sedan kom det en yngling (nu låter jag hemskt gammal) iförd röd (fejkad) Canada Goose-jacka springandes mot cykelstället. Det var mitt på dagen så jag tänkte att det var en märklig tidpunkt att leta efter olåsta cyklar på. Cykelstället är utom synhåll så jag avvaktade för att se om han återvände med min eller någon annans cykel. Så skedde dock inte. När jag gick ut för att se vad han sysslat med så hade han ställt sig och pinkat. Upprörande och jag känner mig ännu äldre ju mer jag skriver på denna text. Tyvärr var han borta när jag gick förbi husknuten han just rundat.
Men det som hände i dag, för ca. en timme sedan var faktiskt upprörande på riktigt, oavsett ålder. Det var ett ungt par (pensionärsvarning igen) som gick förbi. De var väl i 17-årsåldern. Pojken i svart jacka och blont hår. Tjejen med mörkt lockigt hår och ett flickigt sätt. Söt. De pratar och skrattar och plötsligt tar killen ett par steg fram, vänder sig om och spottar tjejen i ansiktet. Hon blir helt paff och stirrar på killen, dock helt utan ilska i blicken. Hon för upp höger arm och torkar bort loskan. Snart fortsätter de framåt igen och efter cirka tre meters promenad så vänder hon upp ansiktet mot pojken - och får en kyss.
Undergivenheten i hennes blick just innan pojken gav henne kyssen var läskig att se. Den liknade mer blicken hos en hund som under hela dess uppväxt blivit slagen av sin ägare. Jag hoppas inte fallet var så med pojken och flickan.
Var går gränsen? När ska man rusa ut och ge personer som förtjänar det en käftsmäll? I dag var det nära.
Kommentarer
Trackback
