Betongbrutalism.
Betongbrutalism. Ja, så fick jag lära mig att det kallades. Stilen Vildanden är byggd i. Betongbrutalism.
Och efter att ha spenderat en vecka av mitt liv här kan jag inte annat än hålla med. Och nu har jag dessutom gjort lite research (läs googlat): Bengt Edman är arkitekten som 1968 vann Kasper Salin-priset för sin kreation Vildanden (Crazy Spirit) i Lund. Priset delas varje år ut av Sveriges Arkitekter till "en byggnad eller grupp av byggnader som håller hög arkitektonisk klass".
Området består dels av femvåningshus i vinkel där människorna bor i korridor och dels av trevåningshus placerade i kliniskt perfekta rader. Jag och Sara bor i ett av de där trevåningshusen.
Utmärkande är betongen. Överallt betong! Bärande konstruktioner och vindskydd - allt görs i betong. Tanken tycks ha varit att om det är fysiskt möjligt att bygga det man vill bygga i betong, ja då gör man det. Lustigt nog är inte fönsterna i glasbetong. Det hade varit pricken över i:et.
En snabb fotosejour idag. Inga snälla bilder. Jag har även tagit med närmsta butiken Netto. Det osar verkligen tysk skräpbutik om den, men den ligger nära och säljer billiga varor såsom grönsaker, mjölk och bröd. Mina tre besök där hittils har dock resulterat i endast ett leende, två "hej" och ett "hej då". Tydligen är trevlighet något man numer måste betala för. Tacka vet jag Kjell & Co på Stora Södergatan.
Jag låter i övrigt bilderna tala för sig själv. De är som sagt inte alltid jättesnälla men sen är här inte speciellt vackert heller. Notera gärna det studentikosa inslaget i form av en gubbe som sitter nedstucken i snön samt Q-park som varken är speciellt givmilda med gratisparkering eller biljettautomater.
Jag återkommer med den vildandska interiören i framtiden. Finns lite kvar att göra!
Och efter att ha spenderat en vecka av mitt liv här kan jag inte annat än hålla med. Och nu har jag dessutom gjort lite research (läs googlat): Bengt Edman är arkitekten som 1968 vann Kasper Salin-priset för sin kreation Vildanden (Crazy Spirit) i Lund. Priset delas varje år ut av Sveriges Arkitekter till "en byggnad eller grupp av byggnader som håller hög arkitektonisk klass".
Området består dels av femvåningshus i vinkel där människorna bor i korridor och dels av trevåningshus placerade i kliniskt perfekta rader. Jag och Sara bor i ett av de där trevåningshusen.
Utmärkande är betongen. Överallt betong! Bärande konstruktioner och vindskydd - allt görs i betong. Tanken tycks ha varit att om det är fysiskt möjligt att bygga det man vill bygga i betong, ja då gör man det. Lustigt nog är inte fönsterna i glasbetong. Det hade varit pricken över i:et.
En snabb fotosejour idag. Inga snälla bilder. Jag har även tagit med närmsta butiken Netto. Det osar verkligen tysk skräpbutik om den, men den ligger nära och säljer billiga varor såsom grönsaker, mjölk och bröd. Mina tre besök där hittils har dock resulterat i endast ett leende, två "hej" och ett "hej då". Tydligen är trevlighet något man numer måste betala för. Tacka vet jag Kjell & Co på Stora Södergatan.
Jag låter i övrigt bilderna tala för sig själv. De är som sagt inte alltid jättesnälla men sen är här inte speciellt vackert heller. Notera gärna det studentikosa inslaget i form av en gubbe som sitter nedstucken i snön samt Q-park som varken är speciellt givmilda med gratisparkering eller biljettautomater.
Jag återkommer med den vildandska interiören i framtiden. Finns lite kvar att göra!
Kommentarer
Trackback
