Casa de Johan och Sara.
"Drömmer om varma vårdagar, när allt doftar så fint och när man cyklar runt, trallar, skejtar lite, dricker några öl. Och man är ute, ute hela dagen och går aldrig hem hem."
Så här skrev en klasskompis (John) på Fejjan. Och mer rätt kan det inte bli! Så jävla rätt! Men nu är det januari och kallare än någonsin. Jag fick till och med köpa en vinterjacka. Trodde jag skulle klara att rida ut vintern i min skaljacka, men icke...
Igår var en buzy dag. I flyttvevan som pågick så hann jag besöka de flesta orter mellan Halmstad och Malmö, inklusive Landskrona och Hjärup. Vid 10 på kvällen var dock de sista prylarna inslängda i lägenheten och det blev ett raskt ombyte till festutstyrsel, Ny klubb på anrika Mejeriet och det blev också succé. Både för barpersonalen som lyckades fylla mig ordentligt och musikkreatörerna som fick mig att dansa. Well done!
Nu sitter jag i lägenheten och lider av gårdagens succé. Min sambo Sara och hennes kille Björn har flytt fältet vilket är förståeligt. Här ser för jävligt ut! Och jag orkar inte göra något åt det heller.
Annars är det en fin sak vi fått tag på, denna trea. Stort gemensamt vardagsrum och varsitt - men väldigt olika stora! - rum. Vår strävan kommer vara att skapa ett hem utan lås på dörren där vem som helst får komma och säga vad som helst när som helst!
Men det hade gärna fått bli vår snart. Det hade gjort mig glad. Glad glad.
Så här skrev en klasskompis (John) på Fejjan. Och mer rätt kan det inte bli! Så jävla rätt! Men nu är det januari och kallare än någonsin. Jag fick till och med köpa en vinterjacka. Trodde jag skulle klara att rida ut vintern i min skaljacka, men icke...
Igår var en buzy dag. I flyttvevan som pågick så hann jag besöka de flesta orter mellan Halmstad och Malmö, inklusive Landskrona och Hjärup. Vid 10 på kvällen var dock de sista prylarna inslängda i lägenheten och det blev ett raskt ombyte till festutstyrsel, Ny klubb på anrika Mejeriet och det blev också succé. Både för barpersonalen som lyckades fylla mig ordentligt och musikkreatörerna som fick mig att dansa. Well done!
Nu sitter jag i lägenheten och lider av gårdagens succé. Min sambo Sara och hennes kille Björn har flytt fältet vilket är förståeligt. Här ser för jävligt ut! Och jag orkar inte göra något åt det heller.
Annars är det en fin sak vi fått tag på, denna trea. Stort gemensamt vardagsrum och varsitt - men väldigt olika stora! - rum. Vår strävan kommer vara att skapa ett hem utan lås på dörren där vem som helst får komma och säga vad som helst när som helst!
Men det hade gärna fått bli vår snart. Det hade gjort mig glad. Glad glad.
Kommentarer
Trackback
