På ravinens brant.

Man får inte falla. Alla gör det förr eller senare men man får inte göra det. En livets dygd. Själva drivkraften i livet måste vara att inte falla. För faller man så måste man ta sig upp igen. Och det är jobbigt. Därför är det bäst att försöka hålla sig på benen så länge som möjligt. Och alltid dyker det upp nått att luta sig emot förr eller senare.

Det här är från en ravin inte långt från mitt nya boende på Vildanden. Den är vacker - på gränsen till för vacker. Och framförallt på gränsen till för dramatisk för att vara sprungen ur ett skånskt slättlandskap. Men den finns där och så var även fallet med mig i eftermiddags. Lyckligtvis hade jag kameran med mig. Det är lite blandade bilder från omgivningen. Jag var inte så strikt i urvalet. Tog med de bilder jag tyckte var bäst från själva turen så att säga. Vårtecken och dramatik dramatik om vart annat.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0